Som en fågel utan vingar
utan insikt om sitt öde
är jag fast att vandra här
ännu en liten tid

med en tro om starka vindar
som mej kärleksfullt ska lyfta
står jag högt här över havet
full med tillit, hopp och frid

det finns dom som säger att
jag ska akta mej för kanten
jag kan falla och förintas
där i havets mörka famn

men dom vet ej vad jag känner
och vad jag tror på att ska hända
min fågel ska få vingar
om jag tror så blir det sant

Lägg ej möda på att bli
det någon annan tror du är
en del ser bara ytor
och inte ljuset som du bär

de lever uti rädsla
och visar upp en falsk fasad
var stark och fri och gå din egen väg


din fågel flyger där