Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett kadaver i regnet

Och minnena,
din barndoms minnen,
du svalde dem.

Förpassade dem till glömskans tarmkanaler.

Det gick lätt.
Och det förvånade dig.

Du såg dem snabbt passera bakom revbenen,
bort mot mörkret bakom dig.

Och du ville inte längre se väven.
Ville inte.

Tog din hand från den.

Repade.
Repade.
Repade upp.

Lät maskorna rätas ut,
klamrade dig fast vid en enda tråd
Lät den bli ditt liv.

Du är den som repar.
Du är den som inte kommer hem.

Ett kadaver i regnet.

Jag ser dig frysa.
Och ändå
Jag sträcker handen efter dig, ännu.

Vill kalla dig tillbaka.

Och nu ser jag dig där
i din illa ihopsnickrade båt,
långt därute.

Allt fortare nu.
Försvinner bort.

Och i kölvattnet
ett S
som rätas ut,
bildar en ny horisont
strax nedanför den kända.

Allt som gått förlorat.

Även du ska luckras upp,
bindas vid tomhetens ring.
Ditt namn förtäras av glömska.

Vattnet är mörkt nu.
Nästan grått.

Du lutar dig ut över relingen,
ser ner mot djupen.

Kanske,
söker dig själv.
Kanske,
en sista skymt
av ditt magsaftsdoftande förflutna.
Kanske?

Och från djupen
tittar ensamheten tillbaka
med sitt mjölkvita öga.

Du ryggar till,
liksom vacklar.
Håller något dig kvar?

Och så
rätar stilla på ryggen,
vänder dig bort
och fäster blicken
mot den främmande horisonten.

I dimman,
knappt hörbart nu:

Vänd tillbaka.

Jag väntar.




Fri vers (Fri form) av LateNightBloomer
Läst 60 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2026-10-22 15:53



Bookmark and Share


  Jacob Sjöstrand VIP
Ett annat du kan även vara ett annat jag.
I övrigt rekommenderar jag Baudelaires Kadavret. Den enda dikt jag en gång lärde mig utantill.
2026-10-23
  > Nästa text
< Föregående

LateNightBloomer
LateNightBloomer