Se där!
Det är ungefär så det går till.
Ytterligare Ord, okända.
Som kan, ... prövas,
doppas i betydelsens salt:
NOMENKLATUR..
Man kastar sig huvudstupa (eller kanske diktstupa),
Ut i en okänd rymd av betydelser,
Och.
Vet inte om man ska stiga eller falla
eller slungas sidledes
Genom ett språk som ännu inte uppfunnit mig.
Det är sant,
att jag inget kan, inget vet om lyrikens skelett, eller om man vill,
poetikens nomenklatur,
(du ser, jag lär mig..)
Men jag prövar min språkliga dräkt,
Den kostym,
(likt den döden kommer "mitt i livet" och tar mått för,
för att sedan sy i tysthet*)
- den kostym, jag kan komma att bära
Kanske leker kanske låtsas kanske förirrar mig kanske finner kanske sjunker
Kanske kanske
Jag har länge levt med poesi,
runt mig, (inte i).
Jag har exponerats, knådats, manglats
Vaggats
Av bokryggar (böcker jag själv inte köpt)
Rader, rader, åter rader
Ord, vackra, tarvliga, tunga som katedraler
Språk och form
- inte min egen,
Inte ännu.
Så där står jag nu,
vill kliva in i bokskåpet
In bland myskdoftande trycksvärta, glödande, ångande
Bokstäver, ordnade, sammansatta, fulla av mening.
Vederkvicka mig
Och.
Slå ut
I vad? undrar du..
I Jag? svarar jag,
Tror jag.
Och hur kan man förresten lära sig att cykla,
Utan att cykla?
(* Svarta Vykort, Tomas Tranströmer)