Episod ett.

Farsan köpte en bokhylla och böcker. Jag kunde inte läsa utan bläddrade mest bland sidorna. I en tegelstenstjock bok såg jag en bild av en skulptur, en halvnaken kvinna. En vacker kvinna. Jag blev helt enkelt kär. När läskunskapen kom fick jag veta att skulpturen var av marmor och hette ”Venus från Milo” och fanns i Paris.

Episod två.

Några år efter skolavslutningen tog jag lillebrorsan med mig och åkte till Paris. Vi bodde två veckor i ett litet hotell mitt i Montmartre. Vi åkte roddbåt i kloakerna, vandrare med levande ljus genom gamla stenbrott, fyllda med skelett och dödskallar på väggarna. Eiffeltornet, Triumfbågen, Sacre Caeur, Notre Dame, vin under broarna, striptease på Pigalle och slutligen tog vi oss till Louvren och en spännande träff med Venus från Milo väntade på oss, denna vackra Afrodite.

– Jag köpte en ros!

Där stod hon, mitt i gången och tittade på mig. Där stod min stora kärlek. Jag lät min lillebror lämna rosen vid hennes fötter, jag kunde inte, jag vågade inte. Vi stannade hos henne en timmes tid. När vi gick hörde jag en vacker kvinnoröst säja ”vi ses”.

Episod tre.

Jag arbetade hela sommaren under pressade förhållanden, var trött och håglös, jag ville resa bort. Köpte en billig resa till Rumänien. Svarta Havet var fortfarande varmt, solen visade sig, det var i slutet av september.

Resan var mycket dåligt organiserad. Jag fick mer eller mindre rycka in som reseledare så att vi åtminstone kom till vingårdarna som framställer Murfatlarviner. – Det må jag säga, jag var nog häftigt berusad efter all vinprovning.

Efter hemkomsten till Sverige gick jag till resebyrån och sa – nu jävlar – eftersom jag har vanan inne som reseledare så var vänlig och skicka mig till något av era resmål.

Naturligtvist sa jag det på skoj.

Chefen kom in och sa – du, jag har en resa här, en veckoslutsresa till Tyskland. – Men jag är dålig på tyska, sa jag, hur kan jag klara av att vara reseledare när jag inte kan språket? Förresten, jag vet inte så mycket om Tyskland. – Ingen fara, sa chefen, du tar bara hand om båtresan, väl framme träffar du folk som kan både svenska och tyska. Hotellet är jättefint, ett svenskbygge. Och så vet du att det går bra med engelskan också.

Jag gick i hotellfoajén, förbi en ung kvinna, det kändes märkligt och underligt, jag provade en gång till, samma märkliga och underliga känsla igen, hon verkade vara bekant på något sätt . Jag satte mig i baren, hon satte sig bredvid. Jag mötte hennes ögon i spegeln. Nu är jag galen, tänkte jag, det kan inte vara hon, hon från Paris. – Det var hon, Venus från Milo, det var hon, konstaterade jag på morgonen när jag såg henne naken. Jag heter Josefine, sa hon.

Episod fyra.

Vi åkte till Paris, Josefine och jag. Ett litet hotell i Montmartre med tunna väggar, på natten hördes stönande ljud och kvinnorop.

Vi drack rött vin och åt baguetter på trapporna vid Sacre Caeur, drack rött vin och åt baguetter på en parkbänk och kollade in Eiffeltornet. Från toppen ringde vi till våra vänner. Vi gick förbi en guldfärgad abstrakt skulptur som staden London hade donerat till staden Paris för ett tiotal år tidigare. Skulpturen var täckt med fastklistrade lappar. De var kärleksförklaringar till prinsessan Diana som dog i tunneln under skulpturen. Till slut besökte vi Louvren.

Sambandet mellan Venus från Milo och Josefine var min hemlighet, jag behöll den för mig själv. Jag kände på mig att det skulle bli ett mycket speciellt möte mellan Josefine och Venus från Milo.

Josefine stod stilla, länge, länge. Sen började hon gå runt skulpturen, runt, runt. Hon gick närmare och närmare, jag såg på henne att hon ville klättra… Jag blev rädd och ropade Josefine, Josefine kom, vi måste gå och titta på Mona Lisa. Hon kom till medvetandet och frågade vad som hade hänt. Hon kom inte ihåg någonting.

Seineflodens restaurantbåt serverade en charmant middag. Metron tyckte vi om. Vitlökslukten som förhärskade några år tidigare var borta. Paris är en vacker stad, en multikulturell stad, mycket att se och uppleva.

Venus från Milo älskas av många. Varje tidsepok har hon sina älskare. Mig älskade hon en tid. Hon lämnade mig en solig dag i mars när snön kom från ovan som ljusa vita slöjor.