Sitter ensam, utan ljus utan hopp..
Längtar och suktar efter allt som gått..
Jag undrar hur, och var allt försvann...

Vart tog du vägen, vart gick du hän ?
Saknar din röst, dina ord, ditt kall...

Jag känner mig tillfreds, när jag är me dig
Saker känns rätt, om en bara lite...
Det känns iaf, som nån äntligen förstår..
Något som ingen annan kan än du..

Jag saknar dig, och dina ord, du knäckte mig...
Du förstörde mitt skal du öppnade mitt sinne..
Men det känns som jag är svagare än någonsin..

Allt du gjort för mig, är värt mer än guld..
Allt du sagt till mig, är värt mer än silver..
Allt du fick mig att känna, är mer värt än allt på vår jord..

Jag saknar dig, som jag kallar vän...