Det var mina drömmar om framtid

som höll oss kvar

och dina varma händer

som smekte mina bröst

var gång jag frågade

vad det fanns för mening med idag

Och det var din prickiga hud

som höll mig fängslad

varje morgon

och dina klena armar

som bländade mig

när jag försökte slita mig loss

Det finns inga dagar längre

då vi inser att livet är

just som det ska vara

Och nuförtiden gråter jag

var gång du lyfter ditt huvud

det är nätterna fyllda med drömmar

som bleker ut dagarna med menlöshet

det är frågor om framtiden

och meningen med det

DET

Tror du att vi lever imorgon

och hur många imorgon måste vi leva

innan vi inser att vi lever?

Det är tanken på att han älskar

medan vi sover

att han smeker

medan vi bråkar

att han kysser

medan jag gråter

som får mig att krossa det där porslinet

jag fick i arv

Och jag önskar inget annat

än tiden här och nu

bara att jag kunde ta bort de där tio

vakna timmarna om dagen

så skulle allt vara

precis som då