Så spröd,
så bräcklig,
så ömtålig
att så fort vi andas
splittras det i tusen bitar.

En enda beröring,
en blick,
ett enda ord
och allt blir som förr igen.

Vi bygger upp det vi raserade
för att sedan rasera det igen
och åter bygga upp det,

till något bättre,
så att det blir hållbarare
och så att nästa gång vi andas
kommer det bara uppstå en spricka.

Vi fortsätter att bygga på vårt sandslott
tills det är lika hållbart som järn
och först då kan vi leva
utan att kärleken gång på gång
slås sönder som en spegel
och ger sju år olycka.