Jag har slutat att tala
ändå talar det i mig
oupphörligt, frenetiskt
i huvudet och i munnen
obegripliga tungomål
på arkaiska dialekter

jag vill inte förstå
och behöver inte förstå

bara kasta mig
om halsen
på Nietzsches
pryglade häst
och sjunka ner
i ordlös natt
och dö bort
från mig själv
och alltings talan

som näckrosen
flyta stilla
i bedrägligt lugn
över vattenytan

eller som sfinxen
vila stilla
i upphöjt lugn
över seklerna

med hemligheten
begravd
under mig