Jag har slutat skriva, är det DET du inte ser?
Jag har slutat leva, orkar inte be om mer.

Du säger att jag är den starka.
Att jag behövs.
Men varför känner jag mig så
så svag och oberörd?

Det är någonting som fattas här.
Snälla. Säg mig vad.
Jag letar, jag söker,
men finner inga svar.

Ge mig ett tecken, en riktning att gå
så lovar jag att kämpa och äntligen nå.
Sträcka min hand och sälja min själ
för att hitta min väg att vandra på.

Jag vet att det finns där. Någonstans.
Jag vill hitta en mening, men vad fattas då?
Du finns här, men bara knappt ändå.
kanske är det DU som kan hjälpa mig förstå.

Ska vi gå?