Han sitter där vid klippans kant
Tittande ner i Djupets brant

Tyget kring hans bleka barm
Smattrar i vindens charm

Han känner sig så trött
Så trött
Aldrig vila
Ingen ro

Knappt har han slutat
Innan han har börjat

Han sitter där vid klippans kant
Tittande ner i Djupets brant

Obemärkt kommer hon fram
Sträcker handen len

\"Vem är du, varför sitter du här,
varför är du så blek, varför är du så kall,
är du sjuk?\"

Hon andas kort
kort utan luft

\"Du ser sjuk ut. Och ganska smal...
min mamma säger...\"

Hon ska inte vara här
Vid Djupets brant

\"Kom lilla flicka, dags att fara hem.\"
\"Hmpf, jag är faktiskt fyllda fem\"

Han står där vid klippans kant
Tittande ner i Djupet brant

Tiden vänder glaset med sand
När han tar lien i sin hand

Han är gammal
Hon en ung blomma

Hon ska se dagen gry
Träffa mamma o\'ny.




Han är så trött