Heros höst
rider svarta hästen
trenne fasta slutplattår
utan stoppning
bak sol

stackars mjöd så söt
så blöt
stackars här

fädernet på mödrenet
dödde och föll i södra flygelns
batalj


det var en lustig sak som hände
man vistades i dragiga rum

påsar sparkades undan ben
stora tefat blänka
globerna rullade rent runt
kastades sär åter


bilderna från grottan oxarn tjurade
och förarn var både
döv och stum
diagonala oljud knappa
rytmiskt från en koloss
en pagod eller näsblödande
skugga
skymde inte helt men


fulla krafterna sinat
skämtsamt mindre hägra
hennes stol
ingen vägran så det här
rimmar illa
skrev ner grundligt pergament
halvt på allvar skämt ett
manifest över gånget liv ett

vetande högre än alla andras
mer värt än palt

något ont
som hände
gubbtjyvar var slaknat
har nyponmånar och skrov
lämnats kvar stackars


enfaldigt råder de tysta
trons drapfande hand
bågnar skuld

äggskall i faderns och
sonens namn


de andra sov
en diger död
för kalla barn av vår tid