Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Norén - Ivan


En fånge har sin egen fånge



Det är den tyngdlösa tyngden i en värld utan nåd.
Det är den hungriga mörka blicken av regn.

Det är språket.Det är tonen och dimman.

Det är de apatiska barnen i solnedgången.
Det är drinkarna på balkonger där maneter dödar.

Det är bruden som mördas på sin jungfrudom.

Avlopp töms och återförs våra äktenskaps svarta skog.


Det är bröstvårtorna på de små brösten på den blonda flickan.

Det är en katt. En hund. En grön tårta.

Det är han som vill ha en yngre kropp.
Det är han som nyss har satt en ring på sitt finger.
Det är hon som åkte till grekland och lämnade honom ensam.

Det är dom som vågar dricka utan rädsla för att rollerna ska ta slut.
En dag. En dag till.

Det är det blanka i spegelglaset. Det omedvetnas inristade grafik.
Ytan mellan hennes nymålade naglar och blommorna i vasen.

Är det som är frånvaro vitt?


Det är den prisgivna anden som drivs mot sitt nederlag.







Fri vers av Cattastropher
Läst 478 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2010-11-23 07:17



Bookmark and Share


  Anna Frölander
Det här är riktigt upplyftande, att hitta en text som överraskar och som tar sig in i det av tomma uttryck matade huvudet. Uttryck som t.ex. lägger det ena självklara på det andra. Din text ger mig något helt annat, tack och lov. Det här är bilder av livet, av samhället, av duet, jaget och viet. Du blandar det stora med det lilla och jag uppskattar det stort.

”Det är språket. Det är tonen och dimman.”

Tror det var Einar Heckscher som sa något om hur språket påverkar/skapar samhället. Att människor påverkas av det. Hur språket används. Att det är oerhört viktigt. Hjärnan vänjer sig vid det förenklade. Det korta. Det snabba osv. Något sådant.

Som sagt, jag tycker din text har med det där viktiga. Det som så lätt försvinner. Tack.
2010-11-23

  Christer Eriksson
Jag vet inte, efter ett gäng år på denna sida känns kommentarer som en upprepning.

Men jag vill ändå skriva att jag verkligen uppskattar denna text som jag oftast gör med dina texter.

Jag tycker om poesi i denna form, när varje rad föder en ny association. Att läsa ett gäng rader och hela tiden få en ny bild som blandas med de tidigare är en sorts fest, och fest är alltid fest. Texten ligger nära, den bär en verklighet och har ett direkt tilltal som är fantastiskt.
2010-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Cattastropher
Cattastropher