Sömnen bjöd på vals
Inte stanna inte gå,
vilken väg skulle hon välja,
usch det var ju så svårt.

Tanken fanns där,
så stark och trygg,
men så fort hon fångade den,
så smet den bakom henens rygg.

Förvriden av ovisshet,
osäkerhet och rädsla,
vad kunde hon förmå.
Ge sig ut i livet,
darrig som lövet på sin gren,
i väntan på vinden
som skulle ta de rätta besluten,
enkelt, bara att följa med.

Tiden var som vackrast,
när sömnen bjöd på dans,
en vals i drömmarnas eviga förtrollade land.
Nästa dag fick komma och natten likaså,
senare skulle besluten fattas
men kanske nästa månad, kanske nästa år.

hellen