vi är som träd, vi människor.
eller som löv.
ingen som de andra, men ändå förvillande lik.

min fråga är:

gråter himlen när löven faller?


en människa gav upp
orkade inte trycket.
alla sa \"vad tragiskt.\"
men brydde sig inte så mycket.


att hon valde att livet sitt sluta
var inte så konstigt ändå!
när omsorgen om henne var så
liten att ingen sig brydde.


men sanningen står kvar:
hon föll för att ingen bar henne.