Hon viste att han hade en hemlighet,
Han bar på den som om den vore ett litet barn
Han skyddade den, han gömde den, han förträngde den
Hon viste att man inte fick, men hon kunde inte låta bli

Hon försökte hejda sig själv, hon viste det var fel
Hon gick runt den, bakom den, framför den
Till slut kunde hon inte låta bli, hon var tvungen
Hon ville veta, hon ville veta vad han dolde inom sig

Det hon gjorde var så fel, det viste hon så väl
Hon kunde inte styra sin nyfikenhet
Hon kunde inte stå emot, och nu kunde det aldrig bli ogjort
Hon viste vad han hade den och den brände där den låg

Framför henne stod nu asken, som bevarade hans hemlighet
Hon darrade med handen
Hennes hjärta slog extra slag
Hon svalde, lyfte handen nu var hon väldigt svag

Nej, vad är det jag gör, detta är ju så fel
Ett samvete, en vilja, men sanningen, den vill hon se
Hon lyfte sakta locket, det gick lättare än hon trott
Tiden stod nu stilla, vad hade hon gjort

Ifrån asken kom det bara mörker, inget annat kunde hon se
Om jag tittar lite djupare lite längre ner
Där ner på botten såg hon ljuset
Där låg hans hemlighet

Det surrade i hennes huvud, hennes kropp var kall som is
Hennes ögon förväntansfulla, men allt hon såg var bara dis
Nu ville hon inte veta nu ville hon inte se
Hon stängde som fortast locket, hon kunde inte mer

Skamsen av sin nyfikenhet, skämd av sitt egna jag
Hon flydde, hon svek ja, hon gav sig av
Hans hemlighet fick hon aldrig veta, med henne blev den begravd
Sin ask fick han behålla, men tänk, nu fans ändå inget kvar......