I min klass har alla blont rakt hår och små blå ögon
och på lunchen diskuterar de tofsar.
I vårt bibliotek finns både nya och gamla böcker
och mjuka sitsar och stora fönster
Jag behövde aldrig köpa tidningar för de hade alla redan, jag kunde slappna av och slapp låtsas bry mig om och vara stel.
En dag kom en lärare fram till mig och frågade
-Trivs du i klassen?
Jorå, sa jag. Hon såg på mig, medlidande.
Och efter den dagen kom det fram fler och frågade
-Hur är det i klassen?Och såg på mig, medlidande.
Så på rasterna sitter jag nu med de andra trettionio framför våra datorer och spelar spel och musik och skriver till han mittemot på MSN.
Någon gång ibland flikar jag in ett beröm, eller håller samtalet uppe.
Lärarna är i alla fall inte oroliga längre.