Hej jag sitter på en singelsajt (personligt förfall) och skriver mail med personer som man
måste hålla samtalet uppe med (personligt förfall)
och visst några av dem är tom riktigt snygga (personligt förfall) men
jag vill bara vara vid det där bordet igen vid den där muren igen, över vattnet och Stockholm igen för
varje gång jag åker ifrån dig är det med saker som jag kommer på att jag har glömt att säga,
och när jag väl mött upp dig så vill jag aldrig mer gå därifrån
och det suger verkligen att det ska behöva gå så många dagar mellan att man träffar sådana människor, har sådana stunder att varje ögonblick är värdefullt - inte nödvändigtvis på grund av kärlek eller ens attraktion utan för att man plötsligt bara pratar om det enda som är viktigt och för att man plötsligt faktiskt kan få svar eller utlopp för saker när man pratar med någon
och samtidigt börja skratta mitt i allting

och jag tänker att charmen kanske bara var del av någon förförelseteknik. Jag vet att det inte finns någon direkt idé med flera sms. Jag vet att du är som vattnet - att om jag försöker plocka upp dig så kommer du bara att rinna mellan mina fingrar och försvinna
därför tänker jag vänskap, därför tänker jag distans
därför tänker jag "vem behöver vara i vattnet för att njuta av det" och jag lurar mig själv för jag är utsvulten på sådana personer i mitt liv, jag känner för att skrika: SPELA VILKEN ROLL DU VILL, bara jag slipper stappla fram samtalet igen, bara vi kan prata om norge på riktigt igen, om tjejer och killar och relationer på riktigt igen, så där att man inte behöver dölja något, bara du kan säga att du gillar jan guillou på riktigt igen
bara vi kan gå genom stockholmsnatten igen, lite för fulla och skratta och seriöst diskutera personer med asbergers syndroms oanade arbetsmöjligheter och i nästa andetag varför man inte kan låta bli att gilla Donald Draper

Är jag flickan som vill bli räddad igen? Okej. Bara du kommer och rövar bort mig till där saker är spännande, där ämnen är akuta, där vi skulle kunna få alla svar med en natts promenad genom Stockholm
Om du bara kunde tala om för mig hur man kan stanna i den världen?
För det är just det, finns det något annat än tur- och retur? Kan man boka enkel? Jag behöver inte ligga, kan skippa hångel och allt det där. Låt mig bara känna att jag är där - på gränsen att ta reda på något - igen, istället för som nu: på gränsen till

(personligt förfall)