Kylan är henne väntad
Du biter den nakna huden blodig
Då hon blygsamt ler

Fingrarna blå som himmelsfärg
Ögonen ser förundrat nyfiken på

Förlorat medvetandet om sin egen kropp
Kan inte begära värmen hon inte känner till

Utan tacksamhet sluter hon sig om sig själv
Storögt
I väntat på ännu ett

Hjärt slag