Jag ligger i sängen och lyssnar på tiden
Hur sekunder blir till minuter
Och dagarna försvinner ut i ingenting
Det har gått en halv evighet
Sen du försvann
Och jag erkänner motvilligt
att jag saknar dig

Jag har alltid varit ömtålig
Inte minst på insidan
Och osynliga tårar syns inte utanpå
Men det man inte ser finns inte
Och kanske var det därför som
du släppte min hand
Som du annars hållt i så hårt att den blivit vit

Jag gav dig allt jag hade
Allt mitt var ditt
Jag älskade ditt skratt och dina havsgröna ögon
Ditt hjärta verkade vara av guld
Men du måste ha målat det med hobbyfärg
För i själva verket var det av sten

Jag gav dig mitt hjärta
och du lovade att aldrig tappa det
Men löften är ju till för att brytas

Och mitt hjärta gick i kras