Det flyter fallna löv i sundet
och vintern är på väg.
Jag tror att träden klädde av sig löven
för att hösten var så varm.
Mamma har på omvägar fått höra att hon
blivit uppsagd efter 30 års tjänstgöring
på en däckfirma, men livet rullar vidare

Mamma är född på landet,
hon hade hästar och hundar
och villkorslös kärlek överallt.
Hennes mor och far var underbara
människor i alla fall enligt henne
och därigenom enligt mig.
Morfar var ridlärare och lantbrukare
mormor var snäll och arbetade i kök hos rika godsägare,
sen började hon på Felix och gjorde ketchup och äppelmos
tills hon blev utsliten och flög iväg med änglarna.
Nu blir hon serverad äppelmos med ketchup där man aldrig blir
hungrig eller utsliten.

Pappa är född i arbetarkvarteren
på söder i en tvåa med kök och badrum.
Farfar var en känslolös metallarbetare
som blev avundsjuk när pappa föll
ned till direktsänd efterkrigstid och folkhems
antipati.
Farmor var en nervös men snäll och omtänksam
tant som gillade att sjunga tills hon
träffade min farfar som var tondöv.
Sen hamnade hon på mentalsjukhus och gömde sig i gardroben
och fick en hemlig och osynlig beundrare som hette Valentin, inte konstigt när man aldrig fått kärlek av metallarbetarnas förbund.

Det flyter fallna löv i sundet
och vintern är på väg.

För nio somrar sen
blev min bror konstig
i alla fall enligt min pappa och en del av omgivningen.
Han började säga vad han tyckte om saker och ting
och reflekterade över allt orätt.
Han och pappas relation frös till is.
Pappa har aldrig klarat det här med ärlighet och känslor och sån skit.

När vi var små älskade pappa och han varandra,
de var kompisar och min bror somnade ofta i hans famn.
Min bror och jag har alltid älskat varandra.


Nu bor han i Umeå,
pratar otydligt och fort och pluggar till
sjuksköterska.
Är inte det ett jävla lågbetalt kvinnoyrke?
undrar pappa.

När min bror och jag var små så älskade vi varandra och det gör vi fortfarande.
Vi brukade kramas och bråkade aldrig med varandra när vi körde på bilsemester
till Italien och Frankrike. Jag älskade alltid att åka upp genom bergen och se snö mitt i sommaren. Jag har alltid älskat snö och vinter, kanske för att sorgen och smärtan domnar bort då. En gång slog jag min bror så han började gråta för att solen var på väg att bryta igenom molnen och smälta bort snön. Samma dag åkte vi pulka vid kullen och det började åska och blixtra så jag sprang hem till mammas kanelbullar och te. Sen fick jag skäll av grannfrun för att jag lämnat min bror på kullen. Men jag älskar honom och det har jag alltid gjort.

Det flyter fallna löv i sundet
och vintern är på väg. När jag växte upp hade vi kräftskiva
och midsommarfest på våran gata.
En gång när jag lekte råkade jag välta ut en absolut vodka flaska
och grannfrun sade till mamma att det var i alla fall rätt familj det hände.
Mamma har inte glömt det fast hon var berusad den kvällen.


Det flyter fallna löv i sundet
och vintern är på väg och jag minns knappt vem jag är eller var jag kommer ifrån. Jag är född den 13 februari 1980 och jag älskar mamma, pappa och min bror men inte mig själv. Jag bor i en etta vid havet i Helsingborg, ”Sundets pärla”
Jag har aldrig varit kär tror jag men jag har älskat en tjej men jag blev rädd för hennes kärlek till mig så jag gav mig iväg men det är hon som har kommit någonvart och jag som står kvar.

Det flyter fallna löv i sundet och vintern är på väg.
Den här vintern blir nog rätt så kall men jag har i alla fall
minnen att värma mig med.