Vem kan tvista om en verklighet
när objektivitet inte existerar
när alltet är tolkningsbart
och du är filtret

Skulle kunna skriva om bestialiska herdar
om H&M och plagiatiserade plastideal
om självmonterbar familjelycka och snabbköpsfrälsning
och anomiska självmord
men även detta skulle väl inte väcka den bestialiska tusenåriga sömn
som Törnrosa och redaktionens val fallit offer för

sedan slöt världen sina ögon
och föll i kuviös dvala

Giljotinens skugga blänker mot min bleka strupe
och dualiteten bor i allt som lever och dött
och även döden behöver bekräftelse
för att kunna leva vidare

mod är inte att hålla andan
att undvika rädslan
det är att känna rädslans förgiftade andetag
men att ändå våga andas

vägarna är många
och ljuset mörkt
och
ibland önskar jag att nyanser
och färger inte existerade
för där i ligger alla konstruerade skillnader

när ska vi lära oss att kärleken är störst
och att hatet inte har en plats
en fristad

och

redaktionens val betyder inte ett jävla dugg
och era kommentarer härstammar fån en subjektivitet jag aldrig kan rå på
eller någonsin kan förstå

så kryp in i era skal och
bygg ett hem av brinnande vokabulär
medan jag suddar ut fotspåren från en oskriven tid

men även jag behöver bekräftelsens
skygglappar över mina bländade ögon
och josefin jag älskar dig

hur många domar har inte fallit över min sociala genetik
fast att jag vet att jag bär dyrbarare last än era mentala kappsäckar
och Himmalya brinner av en röd kollektiviserad eld

röda Kemerer gömmer sig från det ofrånkomliga
och pol potts förgiftade ande skriker under
bengaliska eldar och brinnande Buddhastatyer

för dina tårar ska också bli deras
och rinna tillbaka till upphovskällans rättfärdigande djup
för allt cirkulerar likt vattnets eviga kretslopp
så är alla alternativa världars obetvingliga lag