Prem Rawats ord ekar som existentiella mantran
som magnetiska motpoler
i mitt sekualiserade kötts korsfästa längtan
och jag känner köttets strid
mot de gudomliga idealen
medan våra inre världars fredsfördrag balanserar på den
tunna strimman diplomati som ännu existerar
någonstans mellan vår frälsning och vår förutspådda fördömelse
och grindarna mellan dimensionerna brinner som Dalahästar av halm

de alternativa frekvenserna sänder som vanligt de innersta budskapens
allra heligaste hjärtslag och i varje förgiftat andetag
känner jag ditt hjärtas flyende puls
och jag har aldrig kunnat lösa de enklaste matematiska
ekvationernas artificiella olösliga gåtor
men gåtorna ska inte lösas de ska upplösas som Lundell propagerar
i sina kopierade slutsatser

du sätter mål, höjer socialt accepterade ribbor
medan du övar tresteg i en låda utan sand
och ett helt folkslag vandrade 40 år i en öde öken
med enbart sin övertygelse och sin blodade tand efter okristlig hämnd
och hur många domar har inte fallit
över vår evolutionära genetik utan att kosmos
stjärnfall infriat våra bestialiska önskningar

men

jag antar att den här världen inte var ämnad
för så ömtåliga resenärer som du och jag ” glasblåsarblå”
och allt jag äger är
en förlorad tid
ett glas rött och en slocknande låga i mina förgiftade lungor
medan den så kallade ”gud” spelar monopol med
stjärnor, snöblandat regn och en oåterkallelig definierad synd

du kan ta plats på din oåterkalleliga scen
spela dina roller
ta på dig dina masker
men så länge du kan se så
avslöjar ögonen jagets maskopi

men älskling
i dina ögon faller mörkret på ett unikt sätt
och de är det enda ljus som någonsin gjort mig vacker
och du anar inte hur många nätter
jag tillägnat dig