Redan medlem?
Logga in
|
...
Du hånlog åt min illusion och kastade min konst i ett ändlöst hål av trolldomar.
grodde elden inom mig det glödde sprakade och brann men älskade, du fanns ej där och tog emot allt det som min kropp skrek ut Likt en groddknopp, som kämpat sig upp ur marken krupit ihop för vinden och sträckt sig efter värmen fanns jag där och försökte slita ner din vägg stå emot dina starka ord men ack vad bräcklig jag blev trånade, längtade och trevade sträckte sig långt, långt bortom himlarna för att vidröra vid din hud om så bara för en hundradelssekund Likt fröet som blommade ut och strålade i tusen färger växte sig ankungen till en vacker svan och beundrades i allas ögon men själv, låg jag kvar på botten målade olyckliga tavlor med akvareller och mina tårar Som när hösten kom och sög ut livet ur de starka kronbladen stal du glöden från mitt hjärta och rev i mig med dina mäktigt våldsamma ögon rev upp mig tills jag förblödde och kvar fanns bara en tom blick ensamheten kylan ett ihåligt inre och ett svartmålat hjärta som en gång tillhört dig i mitt hörn blundar hårt och stänger ut tränger bort begraver drömmen om livet för att återigen våga leva
Fri vers
av
Eldsjäl
Läst 501 gånger Publicerad 2006-11-09 05:53 
|
Nästa text
Föregående
Eldsjäl |
