För mig finns det inget kärlekens nirvana jag pendlar emellan emotionella ytterligheter, känner för mycket eller ingenting alls,
Jag har investerat min energi i jag och du i ett heligt osäkert nu,
stormfloden utav känslor förfrämligar oss inför varandra sliter loss det lilla vackra vi har byggt upp ifrån grunden.
Dom gemensamma drömmarna urholkas av dom hårda orden, dammarna brister och stormfloden drar med sig mikroutopierna ner i vardagens grumliga djup.

Och trots att jag bär dagsresterna ifrån ditt förflutnas mardrömmar lätt i mina händer så växlar hård ebenholts och bränd umbra i dina ögon över till ett oförstående mörker.
Du är så orolig under ytan som små nervösa demoner bakom dina pupiller transformerade till änglar när du ler.
Det finns inget kärlekens nirvana, utplånandet av motsatta känslor brinner i ett vackert ideal.
Jag kysser fotspåren där du går ifrån duschen ut i trappan ut genom porten och in i en värld med vårdnadstvist psykande expojkvän och falnande kärleksglöd.

Vi talar öppet med varandra och gråter åt vår osynkade livssituation.
Vi blundar och försöker fly ifrån stormfloden i din bil.
Du stampar på gasen och vi drar förbi åkrar och fält moln hus solnedgång. Vi målar högtflyende planer med ljusa penselsträck men mina ord mitt tonfall svärtar av sigsom ofixerade krokier, små svarta frön av oro och sociala omständigheter, min glashud kontra din rasande oro skönhet och styrka.

Jag längtar tillbaka till Leonard Cohensång vi två i tvblått ljusken ömhetssvultna kroppar förenade bortom stadens gemena kyla.
Erkänn att vi förtjänar varandra skriker mina händer och lemmar,smeker symmetriskt din hud i starka färger i soffan på den uppspända duken.
Ditt hår är en förtrollad skog som jag vill gå vilse i, älska gå vilse och ut på andra sidan sorgen.
Under duschens strida strålar i rummets dunkla ljus hänger våra kyssar kvar som platsminnen, jag läser dina sms som positiva affirmationer.

Smukke vackraste låt inte stormfloden rasera alltihop , kärleken är både en nåd och existensiell självklarhet.
Min ögontröst vackraste, låt inte idioterna tömma dig på energi som du själv behöver. Om stormfloden slagit dig till marken så måste du resa dig igen. Kom igen! Vi kan detonera sorgens bomb vi kan riva själens murar. Du måste se djupt för att nå en plats där inget hat råder där inget destruktivt rus strömmar till ditt hjärtas åder och du får aldrig aldrig kväva kärlekens vind.