Bravo Diller,, jag saknar så mycket att jag ibland inte klarar av att andas. Ibland känns det som att alla tårar är gråtna, men på något underligt sätt kommer det alltid fler. Jag tänker på dig varje dag, kan inte sluta tänka på när jag fick veta att du inte länge skulle få leva och att i samma skott som skjuts dör två liv. Inget var så hemskt som när jag såg slakt bilen komma körandes och jag stog och höll i dig, jag skulle lämna bort dig - föralltid!