midsommarkransbarnens sista sång
jag kommer ihåg mig själv
midsommarkransens sprakande son
hur jag såg
tunnelbanornas dundrande
in i mörkret
och jag minns hur de lovade mig
hela världen
och flykten därifrån
jag var bara en pojke då barnen försvann
och hittades
slängda i diket utanför nya Konsum
och min fröken
tryckte om min axel då jag påstod
att de inte alls
var i himlen
att det inte fanns några änglar,
och i skogen ovanför
min mors lägenhet
strök det omkring fula gubbar
och igenklistrade porrtidningar
blommade
ur marken
vi lärde oss fort
vad som dolde sig
bakom varje vuxens
leende
och Bullen med Martin Timell
ljöd i bakgrunden
då
min farsa kom tillbaka från
behandlingshemmet
med två nya fåror
under sina ögon
tio år senare
var jag bara en man när jag stängde dörren
och såg bilen
falla ner i eld på motorvägen
utan mig
och min dåvarande flickvän
skakade som ett asplöv då hon höll om mig
och sa
att det kändes som om hon höll om
en död man
och jag höll henne intill mig
strök handen
över hennes bruna lockar
och tänkte på de barnen som försvann
och hittades i ett dike
utanför nya Konsum