Jag har rökt så länge jag kan minnas. Från tidiga tonåren och tills jag hade fyllt femtio då det plötsligt tog slut. Hemkommen från en resa till Las Vegas och New Mexico hade jag med mig en laglig och en olaglig cigarettlimpa och var därför van vid att alltid ha cigaretter hemma när jag plötsligt upptäckte att jag bara hade en enda kvar i huset och en liten panikunge började växa i mitt huvud. Panik eftersom jag var uppe i två paket om dagen och nu utan cigarretter.
Av någon anledning kom tanken ”Nu slutar jag!” och så blev det. Jag rökte min sista cigarrett och utan minsta abstinens eller andra besvär slutade jag röka. Det jag saknade ibland var en god cigarr men jag vågade inte riskera ett återfall genom att prova.
I augusti tio år senare blåste jag faran över och började med att en gång i veckan puffa på en femtiokronors cigarr och det smakade himmelskt! Nu röker jag stora Coronas, i regel två om dagen.
Det jag tröstar mig med är att det inte är riktigt samma sak att röka cigarrer som att röka cigaretter. Cigarretter rör jag aldrig och med en cigarr i munnen drar man inte halsbloss utan låter istället röken ringla runt i munnen och puffar ut den genom näsa och mun. La Reina de Manila är en förlängd Corona som det tar upp till 45 min. att puffa sig igenom och det är en rofylld stund av kontemplation och betraktelse av livet runt omkring. En stund då kropp och själ drar sig tillbaka en stund för att skåda in i sig själv och se andra människor springa i myrstacken för att utföra sina måsten.
I morse vaknade jag tidigt och efter mina små morgonbestyr och tidningsläsning satte jag mig på altanen och tände för ovanlighetens skull så tidigt min första cigarr (det finns risk för att det blir tre idag!). Jag såg människor passera förbi. En del med snärtiga, hurtiga steg ivriga för att komma till jobbet. Andra med mer dröjande, släpande steg som visar att man är trött på allt och helst hade velat stanna hemma.
Fåglarna har inte vaknat än till mörkret och ekorrarna är någon annanstans. Snart nog kommer dom för att försöka räkna ut hur det skall gå att nå automaten med solrosfrö. Det är en övermäktig uppgift som inte har lyckats någonsin, men skam den som ger sig! Brödet jag lägger ut transporteras till olika gömställen i närheten och vore det inte övermäktigt skulle frösäcken också hamna i olika depåer.
Hustrun sover och hunden orkar inte ens lyfta på ögonlocket då jag går ut på altanen med min cigarr. Grannens tonårsflicka tänder ljuset men släcker det snabbt igen för att dra sig i sängvärmen en stund till. Snart nog tänder hon igen för att göra sig i ordning för skolgång. Hennes mor har säkert frukosten färdig eftersom lampan i köket har varit tänd en stund.
Livet rullar på i min stadsdel och själv skall jag göra ett halvårs uppehåll med cigarrerna efter årsskiftet.