Det regnar ute
och jag kan inte sova
när himlen gråter
fäller tårar
som smattrar
mot mitt fönster
och det gör ont i magen
att ligga vaken
varje natt
ett monster
som gnager mot revbenen.

Ett dovt muller
och himlen lyser upp
som en atombomb
i mitt hjärta
det slår alldeles
för fort
så jag drar täcket
över huvudet
och gömmer mig
för natten
jag blundar
och biter min läpp blodig.

Jag låter naglarna
riva mina lår
för ångesten
som bor i mig
vill inte heller sova
ett skrik
som ekar i mitt huvud
och det är mitt
det är jag som skriker
för jag minns.

Det är mörkt
och himlen gråter
regnet öser ner
det är översvämmning
i mina lungor
du kommer alltid
finnas kvar
din lukt går inte bort
den finns i mig
får mig att ruttna
och fem timmar i duchen
är aldrig länge nog.

Du sa att du älskade
älskade mig
och jag lät dig
bryta ner mig
jag lät dig spotta
jag drunknade
i dina loskor
och dina
dunk-dunk-dunk
stötar
som ett spjut
genom kroppen
upp i magen.

Men det du gjorde
blev till något
all smärta
fick ett liv
som
dunk-dunk-dunkade
någonstans bakom
min navel
(två hjärtan i min kropp)
men du
du ville inte ha det så.

Och jag var ju din
bara din
att göra vad du ville med
så dina
dunk-dunk-dunk
slag i magen
fick det som levde
inom mig
att dö
och pressas ut.

En pöl med blod
i duchen
en elektrisk vit smärta
upp genom ryggen
varma rännilar
längs mina lår
en liten slemklump
som en blodig loska
fick åka virvelvinden
ner i avloppet
och fem timmar i duchen
blir aldrig länge nog.

Du har dödat
allt som finns
allt som är vackert
du har använt mig
jag är förbrukad
och nu finns inget
kvar
som betyder
någonting.







Och fem timmar i duchen
är aldrig länge nog.