jag har trampat omkring i gröt
i snart ett år

förra hösten - det var då du började att prata om volangkjolar,
du tyckte att jag skulle skaffa en, jag tyckte att du skulle skaffa böcker
och vi åkte fast med din svartlila moped i sommardammet
Jag var straffmyndig och du hade tre hål i ena örat
och kanske skulle vi bli tvugna att bli lite mera vuxna nu
vuxna nog att sluta blunda
och plötsligt en dag stod du där i min dörrpost
och ville tala om att du haft ont i magen
i snart tre veckor.

Och jag minns hur jag gick sönder till the scientist och She Has No Time
jag minns bara inte varför.

det var en mörk novemberkväll
när min bäste vän kysste bort
varje spår av banandounats och iron maiden
och hällde ut sitt hjärta
i en månbelyst park med nedklottrade gungor
och när jag gick därifrån så skrek jag
men jag tror än idag
att du hörde till tunga och inte lungor
och när jag kom hem den natten
var jag ett steg djupare ner i min gröt.

Och du skrev långa mail om dina tankar
och skildrade drömmar i så vackra ord
och mína svar var fyllda av jag vet inte
jag tror det var någonstans efter hundra du fick nog
och du kom hem till mig en kväll och jag låg på din mage
du kysste mig och jag kysste tillbaka
för att sekunden efter ligga gömd i en soffkudde
och efter mycket tystnad säga näeh
jag följde dig hem och vi kastade snöbollar på herrgårman


I gave you hell den julen, älskling
när jag satt i ditt knä och att jag alltid ringde
jag gömmer mig bakom en uppbyggd illusion av oförståelse
fast egentligen var jag kanske bara rädd att vara ensam
eller för att också du skulle glömma eller ta tillbaka de ord
jag nog aldrig riktigt kände att jag var värd


med januari kom utvärdering och ett sjutusan jävlaranamma
som tog ett abrubt slut i fel hus
och när jag tog bussen nästa morgon
kunde jag bara tänka på dig
och när jag ringde..
Det värsta var när jag förstod
du trodde att det hela var ett skämt

Sen sågs vi inte på länge, varje dag kändes som en evighet
jag gick med min ipod på regniga gator
när vi sen träffades igen hade dina drag hårdnat
och mitt hår var missfärgat turkost
och fast vi skrattade den kvällen och du hade saknat, så var det ändå kallt
och jag tror aldrig riktigt du förlåter mig
och att veta det gör nästan ondast utav allt.
Januari är fel tid för gröt.

Någonstans i februari kom det förbisedda, det förflutna
och delade våningssäng på konferans
och många helger hoppades jag över en mcflurry
men du ville bara prata politik

Jag vet inte om du visste men du kom precis
när jag stod upp till midjan i den gröt,
som jag bara rörts om mer och mer
sedan löven föll förra gången.
Du spolade mig ren från allt det som drog ner mig
med dina ord om livsbesparingar satsade på choklad och ig i betyg i franska.
Och våra unisona skratt och blickar gav vardagen ett helt nytt ljus
som när man sitter i ett rum och upptäcker att där finns bara en person
som förstår och ser precis.
Men det var något grötigt med dina ögon

Och när du plötsligt stängde av och med ett klirr placerade glasögonen på salongsbordet
och plötsligt flätade din hand i min
då kändes hela jag så fylld av fullkomlighet
och I can\'t belive I\'m writing this
för i nuläget - du är så långt borta
och jag är obekväm igen

och jag kommer aldrig glömma när du stannade mig, och log sådär stort och glittrande
och såg mig rakt i ögonen och sa
\"Det finns ingen annan\"
och när du skrev att jag var underbar och när jag
satte mig ner och sa nu ska vi tänka på det här
och du sa att du bara kunde tänka på mig
jag bad dig låta bli, men kära mumintroll
- jag trodde du begrepp min ironi?

och du sa \"historien upprepar sig inte helt\"
men så är det inte heller du som
återigen
står till knäna i gårdagens gröt