Allting verkade börja finfint med skrivandet som hobby.
Men för mig var det på heltid.
Min pappa är från Tornedalen och van vid att jobba hårt.
"Ska du vara en luffare i hela ditt liv?!"
röt han i vredesmod på fyllan en gång.
Han visste inte att jag var del i ett sällskap.
Att vi hade någonting tillsammans.
Vafaan, som tjugonioåring hade jag skrivit mer texter än vad han gjort i hela sitt liv. Jag var någon. Vi hade någonting tillsammans som utomstående inte kunde förstå. Jag träffade tjejer och jag träffar en tjej men dom kanske inte förstod och hon kanske inte förstår varför det är som det är. Varför är ni så tajta? Varför har du blivit redaktionens val igen? Hur kommer det sig att det bara är ni som läser varandras texter?

Jag ljög och svarade att jag jobbar i ett fackförbund. Det är därför jag hälsar på alla människor på stället och det är därför dom hälsar på mig.

Jag presenterar henne för några i "la famiglia".
Det var Tattoo-Smultris för att hon är så tatuerad, det var Jacob "Jake the Snake" Sjöstrand-Två Gånger som kallas Två Gånger för att han alltid tittar två gånger i vinglaset innan det är tomt och det var Sorgsen som kallas sorgsen för att hon ler och det var alla poeters moder SpamPippiL i ett mörkt hörn och när hon gick ut för att röka banade folk leende väg för henne.

You know why? It was out of respect.

Vidare var det Steve Lando som var från samma plats på Sicilien som min mamma, och det skulle hon gilla om hon och han verkligen hade varit därifrån.
Hope och Ensamma Mamman hängde också på samma ställe och det var ingen som tog deras stolar, även om dom gick på damernas. Sen var det Gunnar Vägverkare som alltid har en mental hand på min axel om min röst darrar på scen.
När Lolalove ville beställa i baren behövde hon helt plötsligt inte stå i kö. Såklart blev det tjafs. Tränger du dig?! frågade någon ovetande. Det gjorde hon ju inte men när bartendern såg att det var Lola från poeter.se så bars det fram vitdukade bord till henne och till en norrlandsforstörstande Anders P.
Då passade jag på att kolla in andra poetsidor som såg lockande ut . Bossen "the Don" Lany såg att jag sneglade och jag bad om ursäkt för att jag visade mig svag. Han sa: Be för all del inte om ursäkt, du tittade på andra sidor men du golade inte. Det som skrivs på poeter.se stannar på poeter.se så skit i dom andra sidorna, "omertà" (maffiatystnadsheder). Ingen kommer att se det du skriver förutom dom niotusen medlemmarna som är här på poeter.se och bankar på bagageluckan inifrån för att bli hörda.
Dom som vi kallar Goodfellas.

Eller...

Dom som vi vill kalla Goodpoets.