Oupphörligt tjutande viner höststormen
runt knutarna på mitt hus, löven
förlorar fästet och far med virvlande hast

Natten höljer skogen i sitt kusligaste av
mörker medan timmarna fly, vi
tänder oss en brasa och kryper nära inpå

Elden hypnotiserar min blick med sin
magiska dans, en suggestiv lek
där fantasin blir det verkligaste som finns

Värmen mellan väggarnas åldriga timmer
skänker trygghetens ro, hårt kramar
jag min flicka tills vi somnar så nära ihop