och du målade aldrig solen

hur dess konturer sträckte sig
över de vida oceanerna

över dagarna av damm
över broarna av stiltje

minns du hur vi sade
att allting

det transparenta i verkligheten
där molnen aldrig vilade

var just i stunden
ett uppvaknande

av att andas
in och ut

luften i dina andetag

så jag sluter mina ögon

för alltid


och ser