ljudvågorna från hennes stämband
pressade långsamt ut en buckla
i glasrutan framför hennes avklippta mun

hon vände sig om
skrek ut sanningar mot
den kala betongväggen

hon satte sig ner
lindade gatorna runt sina höfter
löste ekvationerna i parketten


storm mot fönstren!
tårar över haven!


hon suddade ut
era ögon

ni
svetsade fast henne
i rälsen

den natten
födde hon
en blomma