Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

för mycket snö (röda lakan)

ljudet från takfläkten
den kladdiga värmen
och morgonsolen
som tränger sig på
genom sprickorna i väggen

hon kliver upp ur sängen
låter tankarna sväva tillbaka
till den tid han planterade
djupa ärr av tillfällig lycka
i hennes kropp
till den tid han smulade sönder
blomstjälkarna
under sina sulor



hon bränner
sin eftersända post



morgonkaffet kallnar
rusningstrafiken avtar
tygdockan glider ur sin snara
tappar greppet om
de vita vingarna


Fri vers av Stefan Vrees
Läst 957 gånger och applåderad av 3 personer
Utvald text
Publicerad 2005-03-22 14:55



Bookmark and Share

  Nanna X
ja fan va kallt morgonkaffet är och blomstjälkarna så avlägsna... din text har så väl valda ord, ganska vanliga men känns ändå nya, angelägna, de väcker minnen av hur det kunde vara
2009-09-07

    ej medlem längre
Mycket bra, du målar upp en stämning
jag genast känner av och berörs av,
vemod trots högsommaren, ensamhet,
livet som inte riktigt blev som man hade
hoppats o.sv. Jag fick en känsla/tanke
av att texten kunde sluta tidigare
om man ville, redan med raden:
till den tid han smulade sönder
...men det var ju bara en ide´jag fick
som sagt
2007-06-26

  livet
wow typ
2006-09-23

  Nikanor
Helt fantastisk!
2005-07-08

  Queen_of_Rain
underbart hur du använder ett vardagligt bildspråk på ett så effektivt sätt!! denna dikt är klassisk med sina moderna symboler, dikten drar åt sig läsaren även om rhythem käns lite halvdan i slutet på första stycket...
2005-03-22

  turkos
Jättefint! tycker om den här vardagssmärtan du får fram.
2005-03-22
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Vrees
Stefan Vrees