När jag bara var en liten flicka

med långt rufsigt sommarhår

satt jag ibland på golvet med huvudet

lutat mot ditt knä

och med något beslöjat i blicken

lyssnade jag

på alla dina historier

om hur du hade det när

du var liten


Det fanns roliga, otäcka,

och sorgliga historier

men för mig var de inte

det viktigaste

det som verkligen betydde något var

att du delade dem med mig


Vid andra tillfällen skrev du

dikter, som du sen läste för mig

om smärta och oförstådda stunder


Så liten jag var, ville trösta dig

men du höll mig långt borta

inte för nära, där

på avstånd


Dina ord finns kvar i mig


\"har jag mamma

har jag pappa

men var är ni då

kom tillbaka hit

till mig

hör ni det

båda två,

kyss godnatt nu mamma

klappa kinden nu

säg godnatt nu mamma

oh mamma det finns bara du\"



Kanske var det därför

vi aldrig blev

kvinna-mor

flicka-dotter

utan

kvinna- flicka

dotter-mor.