Jag vet....

sekunder, minuterna tickar nu

jag vet...

med all erfarenhet

ser jag tecknen

igen....hör din röst säga

att du inte behöver

dem längre

de där....

det är då jag vet

i just den stunden,

att det är just nu du behöver dem

vårdarna....


Men det är så det ser ut

sjukdomens ansikte....

Förnekelse....



Jag har gått bredvid dig

så många gånger

Låtit det tära på mig

Splittra mitt inre


Överlåtit hela min potiential

och väsen i din makt...


Men inte längre...


Förlåt mig mamma...

men jag lämnar dig nu

med dina bortförklaringar

och inre röster

dina aggresiva utfall

och ditt drickande

din hallucinationsbeslöjade

uppfattningsförmåga

som förvrider allt...



Jag väljer mig!



Jag gör mig fri från dig

väljer mitt kalejdoskop

och inte ditt


Jag ser på världen med mina ögon

och inte dina...



Jag lämnar dig

Nu!