Vandrar fram på livets stråt,
ofta dess mening jag ej förstår
Jag frågar vinden som flyger och far:
\"Säg käre vän - Vem är väl jag\"?

Den stannar till och viskar
så svagt
\"Du är en del av det stora som jag\".

Och längre fram - vid den stig jag går,
en liten blåklocka nickande står

Jag stannar till och frågar även den,
Svarar som vinden -
men tillägger sen:
\"Gå varligt fram och trampa ej på
de svaga som lyckats höjderna nå,
Ty även för de minsta det finns en mening
det bör du förstå\"

Då strålar solen från himmelen blå,
och plötsligt känns så lätt att gå...
Vandrar vidare i förvissning om
att allt har skapats av Herren som
gett mig det svar jag önskade mig:
Att allt från honom mening har