rave (det är okej)
och jag ser en man på bänken
hans fingrar är blå
och jag tänker
shit det måste vara kallt ute,
hans fingrar verkar krampa
pinnar av kött
och ben
och på coop hamnar jag i kön
med världens
otrevligaste kassörska igen
så jag strålar
mot henne
och hon hatar mig
men det är okej,
allt är okej
och de säger mig
att mitt skrivande är ett
compulsive behavior
att mitt drickande är ett
compulsive behavior
men jag säger att
DU
är ett jävla
compulsive behavior
och japanerna står bredvid
frälsningsarmén
på torget
och blixtrar kameror
i sverige 06 december
och jag undrar
vad de ser som jag missat
lite godhet kanske
lite medmänsklighet
och jag försöker ligga med Linnea
när jag kommer hem till henne
men får inte upp den
jag är inte full
inte distraherad
det går bara inte
och den ligger slappt mellan mina lår
och jag tänker att
fan jag kanske inte tänder
på kvinnor, jag kanske tänder
på sjuka lekar
på att skära varandra
men jag vågar inte fråga
så jag
säger att jag har klamydia
och att hon borde testa sig
och går därifrån
men det är okej,
allt är okej
när jag kommer hem
ligger manuset
i brevlådan
eftersom det saknar substans
jag önskar att jag var
i sankt petersburg
bland vodkavålnader
jag önskar
att jag vore dostojevski
och inte raskolnikov
och mannen med blå fingrar
går förbi utanför mitt fönster
efter sig har han
lämnat ett spår av frusna fingrar
och han skriker
tror jag
men jag har stängt av ljudet
och efter honom
får vargarna upp vittringen
och alla tittar bort
i landet lagom
de osynliga människornas metropol
och jag åker tillbaka till
Linnea
frågar om jag ska slicka henne
men det vill hon inte
och i duschen sen
försöker jag onanera
och det går först för mig
då jag tänker
på klamydiasmittade japaner
som skär varandra