Fångad i en kolsvart tragedi
stirrar jag tårögd ut från
min dödliga cell

Överallt skiner solen med
bedårande skönhet men
inte på mig


Skuggorna sluter sig täta
runt stanken från mitt
ruttnande stoft

Långsamt bryts jag ner
tills inte ens eländet
föröder mig mer