Jag är redan fylld till bristningsgränsen
Av rosa, fluffig
Sockervaddskärlek
Som jag inte förtjänar
Är alldeles
Sönderbränd
Av bedjande blickar
Uttömd på tårar efter all skuld



Att krossa ett hjärta
Gång
Efter gång
Efter gång
Är att samtidigt
Dö själv

Igen
och Igen