Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Requiem över ett krossat förhållande, eller, En kärlekssaga, del tre

Jag fick lura dej hela tiden, för att du skulle fatta, du minns, hur du inte gillade pesto när vi träffades, inte oliver eller soltorkade tomater, inte rödvin, kaffe, knappt ens öl. Kommer du ihåg, som om du vore ett litet barn fick jag blanda in sakerna i annat. Så som man gör med kattens avmaskningstabletter i gåslever om man har råd med gåslever. Och lite så gjorde du också, ljög för att jag skulle fatta. Det hade du inte behövt, jag fattade hela tiden, du visste det, eller hur.

Jag kanske var gammaldags som reagerade som jag gjorde bara för att du valde att vara med mina polare istället för med mej, men vad fan skulle jag göra, honey, vad fan skulle jag göra. Redan efter ditt första snedsteg så, jag tänkte skriva att jag började känna avsmak för dej, men så var det inte, jag började känna avsmak för mej själv, för du lät mej inte göra annat än just det, kommer du ihåg, va. Hur jag kröp den sista tiden, hur jag började säga förlåt även andra gånger än precis efter vi knullat, kommer du ihåg.

Du var av rejält virke, och jag gillade det. En lantlolla uppväxt på kött sås potatis. Egentligen inget annat, du hade inte så mycket innanför pannbenet. Men det hade inte jag heller. Du var för dum för att gå i skolan, precis som jag. Det var vår största gemensamma nämnare. Men jag gillade allt det där, att karriär och utbildning och sånt kom i andra hand, i sista hand. Vi gick ju ändå på kulturkrogarna ibland, blandade oss med det fina folket. Vi hade ju okej kläder, iallafall.

Kommer du ihåg dom där kvällarna som vi hade ganska ofta, bara du och jag, jag lagade maten för det mesta, grönsaker i ugnen, en bit kött eller en kycklingfile, vi spelade en skiva, någon av dom få som vi båda gillade och drack några öl. Ibland en drink efter maten, innan vi gick ut för att supa, kommer du ihåg. Kommer du ihåg utvecklingen, hur vi ibland, i början, inbillar jag mej, älskade ganska passionerat dom nätterna när vi kom hem, och jag fick känna mej bra, för jag var en okej älskare med sprit i kroppen, kommer du ihåg hur det utvecklades va, hur jag i slutet fick sova på soffan när vi kom hem.

Jag kommer ihåg hur du för det mesta var ledsen mot slutet, och paniken jag kände när ingenting jag gjorde hjälpte dej. Jag kommer ihåg hur du skyllde din otrohet på ett bekräftelsebehov, jag tvivalade aldrig på vad du sa. Men förstod du någonsin hur det kändes för mej, va. Att inget kunna göra, att bara försöka, och misslyckas, förstod du hur det kändes för mej när du behövde vara med andra för att känna att du dög. Förstår du hur det känns för mej nu, såhär i efterhand, när jag känner samma sak som du då, men inte duger åt någon annan. Jag tror inte du förstår. Inte för att du är dum. Bara för att det skulle göra för ont i dej att förstå.

Jag har inte sett dej sen den tredje i nionde, 12.42, Malmö central och du hade supit bort din mobiltelefon så jag mötte dej på stationen och så sa du det där, jag har gjort det igen, sa du och jag kände hur mina jävla ben vek sig och jag bad dej flytta, bad dig dra åt helvete, för det var det enda jag kunde göra, inte för att jag ville att du skulle sticka. Kommer du ihåg den dagen, gör du det, går den på repeat i ditt huvud också, så som i mitt. Och jag kommer ihåg hur jag gick över bron och slog min hand in i broräcket så skinnet lossnade över knogarna, hur jag tänkte att ditt ansikte hade varit en bättre måltavla, mjukare.

Hur som helst så kan jag inte hata dej, jag önskar att jag kunde det, och det har jag ju redan sagt i något sms på fyllan, jag är inte mer än människa, jag heller. Om du har det bra eller ej, det skiter jag i, att du har det bättre än med mej, det betvivlar jag inte. Hur jag har det spelar ingen roll. Inte i detta sammanhanget. Hade jag varit mindre trasig kanske jag också hade kunnat gå vidare, träffa någon ny dum tjej att förstöra. Att lura att hon tycker om saker hon egentligen ogillar, att lura att hon tycker om mej.

Förlåt




Prosa (Novell) av Sten Hansi
Läst 2212 gånger och applåderad av 4 personer
Utvald text
Publicerad 2006-12-22 09:31



Bookmark and Share


  glittertindra
oj, en text som känns ända in i benmärgen... här beskriver du hur det känns att inte kunna hjälpa och hur man krymper inuti av det.. bra skrivet..
2008-02-02

  Daniel_78 VIP
fan va man kan känna sig vedervärdig ibland.
jag vill inte ens veta varför denna slog så hårt på mig.
egentligen hade jag velat lyfta upp din text Get it on,
men så hittade jag den här. helvete.
2007-05-17

  volatile
fan jävla skitpoeter, jag har inte råd att pröjsa poetavgiften nu så jag kan inte skriva dikter om jag inte tar bort ungefär 200 stycken och jag kan inte skicka meddelanden för jag har redan skicka fem den här veckan och det är bara tisdag....

så jag får meddela mig så här istället.. sorry om jag buttar in på ditt kommentar-space.

ville bara kolla att du inte tog illa upp för min sista kommentar. du brukar ju alltid svara nåt, men inte den här gången, plus att du tog bort texten sen. hope we're allright för jag jag gillar dig kompis :)

hehe, kan inte låta bli att flina lite när jag läser teofilussons kommentar, mupp. hehe

oh, än en gång, den här texten är fan ta mig otrolig.

fick tårar i ögonen av det här:

"Jag har inte sett dej sen den tredje i nionde, 12.42, Malmö central och du hade supit bort din mobiltelefon så jag mötte dej på stationen och så sa du det där, jag har gjort det igen, sa du och jag kände hur mina jävla ben vek sig och jag bad dej flytta, bad dig dra åt helvete, för det var det enda jag kunde göra, inte för att jag ville att du skulle sticka. Kommer du ihåg den dagen, gör du det, går den på repeat i ditt huvud också, så som i mitt. Och jag kommer ihåg hur jag gick över bron och slog min hand in i broräcket så skinnet lossnade över knogarna, hur jag tänkte att ditt ansikte hade varit en bättre måltavla, mjukare."

som jag sa, det gör ont i magen att läsa den.
2007-01-09

  Sten Hansi
Det var en märklig kommentar, kan jag tycka. Inte så mycket om texten i sig. Men det är okej.
2007-01-03

  Per Teofilusson
Här några ord från en farbror, eller äldre bror? Som tittar i kristallkulan. Jag har varit där berättarjaget är: denne har småningom en tid av AA-möten framför sig, får man hoppas. Dessa är många gånger fulla av respektfull gemenskap och genuin okristlig andlighet. Och inte minst av goda berättelser. Per
2007-01-03

  Glitteringly
ojojoj. man faller genom texten, faller med huvudpersonen och tror på varje ord. Det känns äkta, du trollbinder. snyggt
2006-12-23

  leopardia
man läser och man förs med som på en vinglig flotte, så där att varje våg/ord får en på nåt sätt att reagera starkare än man som egentligen hade väntat sig. och så slutet;
"Hade jag varit mindre trasig kanske jag också hade kunnat gå vidare, träffa någon ny dum tjej att förstöra. Att lura att hon tycker om saker hon egentligen ogillar, att lura att hon tycker om mej."

talande. lysande. och jag bokmärker. tack.
2006-12-23

  volatile
hello, hansi is back!!! :)

du skriver så jävla bra. jag kan liksom inte låta bli att använda svärord när jag kommenterar dig för dina dikter är så jävla råa och brutala och känns som knivar i kroppen och hjärtat och svärord är det enda som uttrycker känslan man får riktigt bra, det känns bara fanfanfan-

liksom, det är så känslosamt och så himla rakt på sak, det är så totalt annorlunda hur alla andra skriver, dina texter är inte för att använda fina ord, dom bara finns där för att det är så det är. och det gör ont att läsa dom. man blir berörd på ett sätt man aldrig blir.


det här:

"Jag tror inte du förstår. Inte för att du är dum. Bara för att det skulle göra för ont i dej att förstå. "


det är fan sjukt. sjukt bra.

och det där:

"Och jag kommer ihåg hur jag gick över bron och slog min hand in i broräcket så skinnet lossnade över knogarna, hur jag tänkte att ditt ansikte hade varit en bättre måltavla, mjukare."

och sen det som fulländar hela texten om den nu inte redan är fulländad egentligen;

"förlåt"



hoppas du inte blir rädd för min ohämmade kritik :) men jag är sån, jag måste ut med alltihop :)
2006-12-22
  > Nästa text
< Föregående

Sten Hansi
Sten Hansi