Harmad till sinnes rusade han åstad, blind
av hämndlysten vrede
Laddade pistolen full med ammunition, en
kula vardera till dem alla

Rödgråten skrek han ut sin smärta, sköt ett
skott för varje svidande andetag
Skotten slet upp stora hål i väggen, hylsorna
studsade klingande i golvet

Krutröken stank medan tårarna rann, rösten
brast i en våldsam förtvivlan
Alla han siktat på undkom med livet, då sköt
han uppgivet sin inre pennalist