Mjuka vågor i rullande dyningar
med dödens hastighet
slog du sönder hus och stränder

i blint raseri
tog du deras händer
lyfte allt till annan värld

gråten som aldrig tystnar
i saknad nu och för all tid

förblindade går vi
markens skönhet förbi
letar fjärran mål

havens demoner slumrar
bidar sin tid
lämnar intet åter

© Maria Silvia