En kvinna blev slagen gul och blå

liten, rädd flicka såg på

Med tummen i mun och tårar på kinden

Hon stod där ensam i vinden

Gråtande bönade hon honom att sluta slå

Men just då kunde ingen honom nå

Efter en evighet klar han var

På golvet låg då kvinnan kvar

Den lilla flickan smög närmare efter ett slag

Lyssnade spänt efter andetag

Konstaterade att kvinnan död ej var

Nu stod flickans uppgift klar

Torkade kvinnans ansikte rent från blod

Trots att hon var rädd så repade hon mod

Tystnaden var nu total

Kvar fanns bara flickans kval...