Älvan sittandes på sitt näckrosblad

Känner sig osedvanligt

sprudlande glad

I tanken hon ger sig hän

För Han har inte upptäckt henne

än

Hon blir synlig först som så

Den dagen Han lärt sig gå

på samma ljungstig

lika vig

som hon....

Så än så länge kan hon unna sig nöjet

att bara betrakta honom sådär på håll

Han är så vacker i både handling och ord

Och hon är  redan smord

av Hans kärlekens jord

Så ännu ett tag

nöjer hon sig med att

bara sitta där och iaktta

För hon vet ju redan vem hon

vill ha