Stenen ska lyftas från mitt bröst
och låta mig andas


Händerna
som trycker ner mina axlar
och tvingar mig på knä
ska försvinna


Skriet, som så länge varit döljt
under leenden och falska ord
skall släppas löst


Jag ska äntligen leva!!!


Men min kropp blir till spillror av glas
på snöbetäckt mark.


Osynlig, iskall


Skriet tystnar innan det fått luft


För jag är min egen värsta fiende.