Jag börjar sakta men säkert tappa tron,
tron på att kärlek är vackert
och står emot allt

Hur gör man då kärlek
smärtar och som ett svart hål
slukar allt det goda och man sitter fast
utan möjligheter

Nu suger du ut all min kraft,
min kärlek har du förlorat
men mig har du övervunnit
Mitt livsrum krymper för varje dag
och ju mer jag kämpar och strider emot
ju mer tappar jag

Du själ mina andetag
och lämnar mig flämtande efter luft
Inte ens vårsolens allra starkaste strålar
kan smälta min kropp av is

Vi har nu kommit till ett skede
där vi inte kommer loss
för hur mycket jag än avskyr
det du gör med mig
att jag snart inte minns den personen jag en gång var
så behöver jag dig

Du säger: Öppna dig för mig, låt mig ta del av dig!

Lite intressant att du säger så
när det var du som stängde dörren
och kastade bort nyckeln