Urbergets tvingare klär sig i läder för dagen
då han ånyo beger sig ur sin vindlande
träda för att åter deklarera dåd

Stenen formar han med en vilja tuktad ur
renaste stål, inte för berömmelse men
får hågkomster ingen minns


Han som i ursinnig envishet mejslat hela
berg till de ljuvligaste former
av borgar och slott