Han vaknade med ett ryck. En hård och vass duns fick honom att slitas ur sin djupa sömn. Han reste sig i sängen. Radioväckaren visade 3.22. Hjärtat bankande hårt, och han kände att under ytan av medvetandet låg en obehaglig dröm som ville bryta fram, och kampen med att hålla den på avstånd hade börjat igen. Kallsvetten bröt fram, och han tände lampan. Det var helt tyst i huset där han bodde i sin lilla tvåa. Bara ventilationen kunde anas med ett svagt sus. Han stirrade rakt fram för att samla tankarna, och efter en stund la han sig ner i sängen igen med kudden över ansiktet. När han hade lugnat ner sig något kom drömbilderna fragmentvis långsamt tillbaka. De var som vanligt röriga och osammanhängande. Men han kunde denna gång återkalla en delvis ny sekvens i den återkommande drömmen om trapphuset där belysningen var helt nedsläckt, men där han ändå kunde se att något var på väg uppåt mot hans lägenhet på åttonde våningen. Han hade som vanligt befunnit sig utanför sin dörr, på väg att låsa upp den men hade problem med låset. Precis när han äntligen hade fått upp sin dörr hade han vänt sig om och sett en tanig hand med en hammare i trappan på väg upp. Resten av personen hann han inte få någon uppfattning om innan han smällde igen dörren till sin lägenhet. Men dunsen? Den hade han inte hört innan. Den var ju vass och hård, inte tung och dov som när man smäller igen en dörr. Han var förbryllad över drömmens ljud i förhållande till verklighetens, och med denna motsägelse i sinnet kunde han skingra tankarna. Efter en halvtimme sjönk han ner i en drömlös sömn.

     Morgonen därpå vaknade han trots nattens obehagliga avbrott ganska utvilad men med en märklig tom känsla inombords, inte direkt obehaglig, men ogreppbar, ungefär som när man inte kan lokalisera källan för ett diffust ljud. Klockan var strax före åtta, och ännu en dag i arbetslöshetens förtecken togs sin början. Han reste sig ur sängen, gick naken ut i köket, öppnade kylen för att hälla upp ett glas juice ur den tyska tvålitersförpackningen, tog en bulle ur skafferiet, och gick in till sitt vardagsrum där han satte sig på stolen vid fönstret för att äta sin frukost. Han ställde glaset med juice på parkettgolvet. Medan han åt sin bulle reste han sig halvvägs och vinklade upp persiennerna lite grand, så att han kunde se ut på gården. Där gick en gammal tant med rullator, och i en av rabbatterna arbetade några med att klippa buskar. En svart katt sprang fort tvärs över gården, kanske skrämd av trädgårdsarbetarna. Men han intresserade sig inte för vad som försiggick där. Hans blick svepte istället över fönsterna på huset på andra sidan. Mittemot på femte våningen såg han att hennes sovrumsfönster hade persiennerna inte helt och hållet vinklade. Han greppade snabbt teleskopet som stod på ett stativ på golvet, petade in det mellan persiennerna och zoomade in det med vana rörelser. Hon var hemma. Han såg att det lyste från hallen. Precis när han hade ställt in skärpan på teleskopet kom hon in i sovrummet, och genom gliporna i hennes persienner kunde han se att att hon stannade upp framför spegeln som hon brukade göra efter duschen. Hon var naken. I en av persiennbladen uppdelad närbild såg han hennes bröst, och han kände sitt kön börja resa sig. När han förstod att hon höll på att reda ut sitt långa ljusa hår, vilket alltid tog lång tid, började han onanera. Han böjde sig ner och tog upp sin infraröda kikare och riktade den mot hennes fönster. Nu såg han hela hennes underbara kroppformer i en röd-orange-skimrande silhuett. Han kunde se hur brösten skakade till varenda gång hon kammade ut sitt långa hår, och onanerandet ökade i intensitet. Han skiftade över till sitt teleskop för att få närbild igen. Allt efter som upphetsningen ökade skiftade han fortare och fortare mellan teleskopet och den infraröda kikaren. Till sist gick det för honom, och satsen landade bland alla torkade och halvt upptorkade spermafläckar som fanns utspridda på parkettgolvet. Han hamnade i konvulsioner i sin orgasm och när han satte sig skakandes på stolen tappade han sin kikare som landade på golvet med en vass och hård duns.

     Han vaknade med ett ryck och reste sig i sängen. Radioväckaren visade 3.22. Hjärtat bankande hårt, och han kände att ännu en ny och obehaglig dröm låg där i medvetandets skuggor och försökte bryta igenom. Kampen med att hålla drömmen på avstånd hade börjat igen. Kallsvetten bröt fram hårdare än någonsin. Han tände lampan och reste sig upp. Det var helt tyst i den lilla tvåan. Men efter en stund tyckte han att det lät något ute i trappan. Han steg ur sängen, gick naken fram till ytterdörren och kikade genom fiskögat i dörren. Först förstod han inte vad som gestaltade sig i det förvrängda perspektivet, men efter en stund såg han att det var en tanig hand som höll en hammare. Sedan blev det plötsligt partiellt mörkt framför handen, och det sista han hörde var en hård och kall smäll före spiken trängde genom fiskögat och vidare in i hans eget högra öga. Han började skrika högt och försökte dra sig tillbaka, men det lyckades inte. Han satt fast.  Spiken hade trängt genom ögat och fastnat i ögonhålans skelett. Blodet rann ner längs dörren och samlades i en stor klibbig pöl vid hans fötter på hallmattan. När han hörde ett gällt kvinnoskratt slutade han skrika och kunde dessutom höra steg som snabbt rörde sig bort från dörren. En ljus prick blev mindre och mindre, som om den avlägsnade sig bort i en stor hastighet. Innan allt blev helt mörkt slog klockan om till 3.23.