I minnenas land

vandrar jag längs

vätterns strand....

Sätter mig en stund vid

strandkanten och njuter

Ser hur vågorna mot stenarna

bryter

Sedan vandrar jag vidare ner

mot stan

En sån där dag där man finner

förtröstan 

Sätter mig vid kajen och fotograferar

gräsänder.....

I timmar kan jag sitta där  och

bara ta en sak i sänder

Änderna har blivit så vana vid mig

och kameran

att all blyghet är borta och

de kommer fort fram

I minnenas land

vandrar jag vidare längs

vätterns strand

Hamnar ute på kajen

och tittar på båtarna och fyren

tänker på tider som  flyr från en 

Minnena från vätterns strand är

mestadels ljusa

Bortsett från att mitt hjärta slogs

i bitar som till viss del minnena krusa

Men annars så är det bara med

värme jag tänker

på tiden då jag bodde vid

vätterns strand

Nu... tillhör det minnenas land